Min favoritplats är i stuga 10 U i Fjällbyn, precis intill teknikbacken i Lindvallen i Sälen!
Det är min favoritplats för att många roliga saker har hänt där och många glada minnen förknippas med den platsen.
Vi spenderade ett par veckor där varje vinter i 10 år, från det att jag var 7 år!

Jag älskar att ta med min egen familj dit nu, så vi kan skapa egna minnen och egna traditioner. Det är ju ett underbart ställe!
Gå upp och äta en brakfrukost för att sedan dra på sig alla skidkläder. Ta sin bräda (eller sina skidor) och kasta sig ut i backen åka till snögubben och käka våfflor, kanske ta en oboydrink. Fortsätta åka tills liftarna stänger för att sedan åka hem till stugan och avnjuta en god middag och sen mysa i soffan, eller varför inte gå ut i backen och åka tefat :-)
En klar favorit!

Tjingeling!  

Mina rädslor handlar ju givetvis främst om att något ska hända mina barn eller någon i min familj (känns som ett genomgående tema...), men de som läst alla dessa inlägg i detta temat vet om att mina barn och familjen betyder mest för mig.

Så därför tänkte jag berätta om mina rädslor, som rör mig.
Jag är rädd för att bli instängd. När jag säger instängd menar jag i ett mörker och jag kan inte röra mig. Det är nog det som jag är mest rädd för. Typ levande begravd eller något, jag mår fysisk illa bara jag ser något liknande på tv.

Det gör mig illa till mods...

Tjingeling!

Mina rädslor handlar ju givetvis främst om att något ska hända mina barn eller någon i min familj (känns som ett genomgående tema...), men de som läst alla dessa inlägg i detta temat vet om att mina barn och familjen betyder mest för mig.

Så därför tänkte jag berätta om mina rädslor, som rör mig.
Jag är rädd för att bli instängd. När jag säger instängd menar jag i ett mörker och jag kan inte röra mig. Det är nog det som jag är mest rädd för. Typ levande begravd eller något, jag mår fysisk illa bara jag ser något liknande på tv.

Det gör mig illa till mods...

Tjingeling!

En första... Det var ingen lätt rubrik. Jag antar att man kan skrriva om vad som helst som är en första gång! Så därför använder jag mig av förra inlägget som handlar om första gången Novalie smakade majs- och potatispuré!
Det är bara ett mobilinlägg, läs här. 

Annars kan kommande inlägg, Dagens Novalie, anses vara "en första" det med ;-)
Ni ska få se!

Tjingeling!

Eftersom jag bär mina känslor utanpå kroppen har jag nära till både skratt och gråt. 

Men förutom det jag skrev under dag 22 i den här utmaningen, så finns det en annan sak som jag många gånger Mammas sjukdom. Vi står varandra väldigt nära allihop och sedan mamma blev sjuk är vi än mer sammansvetsade. Den senaste tiden har vi fått många negativa besked och jag går och oroar mig hela tiden. Varenda gång hon varit på sjukhuset är man rädd och orolig för något nytt...
Men jag vill inte tynga ner er med det och inte lämna ut min mamma här, hon vill helst inte prata om det, inte ens med oss.

Sedan jag blev gravid för första gången har jag väldigt lätt för att gråta, det hade jag inte förr. Men nu kan jag gråta för att jag är ledsen (givetvis) men det nya är om jag (t.ex) ser på Extreme Home Makeover. HELT SJUKT JU! Jag kan bli tårögd om jag ser en familj som haft många motgångar och får hjälp av det teamet. Hahaha jag är inte riktigt klok känner jag nu...
Det mesta som har med barn att göra kan göra mig ganska tårögd...

Som sagt, känslorna utan på kroppen ;-)
Låt oss hoppas att detta var det sista inlägget där man måste skriva om känslor...

Tjingeling! 
  

Givetvis står mina barn som nr 1 på denna listan, utan tvekan! Mina barn och hela min familj.
Har jag en dålig dag, eller är sjuk, ledsen eller nere så kommer min Diza och kramar mig och klappar mig på kinden. Eller så myser vi i soffan. Novalie tittar alltid på en med ett stort härligt leende som är så smittsamt <3

Något annat som får mig att må bra är musik! Jag kan bara slappna av om jag hör musik som jag gillar. Jag kan drömma mig bort, dagdrömmare som jag är.

Fotografering får mig att må bra. Man kan bevara ett ögonblick, stanna upp tiden, ta tillvara på ett minne. Uttrycka sin kreativitet. Skapa något unikt.

När vi färdigställer något som vi hållt på med länge i huset. När en liten bit av renoveringen är färdig, när man ser framsteg!

Komplimanger!

Att bli överraskad!

Goda nyheter!

Att bli trevligt bemött i affären eller av en främling!

Leenden!

Finns säkert massor av annat, men kommer inte på mer nu.

Tjingeling!

Det finns en del saker som upprör mig. T.ex orättvisor, våld och skitsnack. Men det som upprör mig mest är våld mot barn. Att vuxna människor, som ska vara barns trygghet, misshandlar och våldför sig på barn. De som blundar för det är lika stora brottslingar.
Tar ifrån dem deras trygghet och tillit, lär dem att bruka våld...

Jag blir upprörd bara genom att skriva om det. Det är därför jag kommer att skänka en gåva till Bris denna julen. Man kan skänka en gåva till BRIS genom deras hemsida. Eller genom att sätta in en summa (minst 50kr) på pg 901504-1.

Gör det du med, ge ett barn en tryggare jul!! 

Idag fyller min käre far år! Klockan 10 i förmiddags kom jag på att jag ville testa göra en tårta till honom. Första gången jag gör en tårta med sugarpaste. Faktiskt brukar jag inte baka särskilt mycket, bor ju med en bagare, så det blir inte så mycket!

Hur som helst, improviserade ihop en tårta på två timmar. Men jag är ändå ganska nöjd med resultatet, med tanke på att det är första gången jag gjorde en :-)

   





Dekorbandet har jag gjort på egen hand ;-)

Ganska nöjd ändå. Återstår att se om den smakar gott också :-)

Tjingeling! 

Jag önskar att jag hade haft en videokamera idag.
Ola tog Novalie och pratade lite med henne. Han höll henne så att hon kunde "stå" på köksön. Under tiden han pratade med henne kom det ljudligaste skrattet jag hört från henne någon gång.
Hon gjorde samma sak typ fyra gånger, skrattade högt och ljudligt, som bara en bebis kan.
Helt fantastiskt!! Både Ola och jag bara smälte :-)

Det har hänt så mycket nu den senaste tiden. Hon håller saker (hon är väldigt stark i nyporna), hon är vaken längre på kvällarna, hon jollrar mycket och högt, blir glad när hon får respons och jollrar mer, hon har upptäckt händerna och tar tag i dem hela tiden m.m m.m.
Det är en rolig tid nu :-)

Kunde inte logga in här på hela kvällen igår, så här kommer gårdagens inlägg!

Denna månaden som gått, december månad, är en av mina absoluta favoritmånader på hela året. Årets mysigaste!
Vi har haft full upp och julkänslan har inte riktigt infunnit sig. Jag hade så stora planer på att jag skulle baka och pyssla med flickorna, men det har hänt en massa som gjort att vi inte hunnit med det och den dära mysiga julkänslan har blivit borta.
Bl a hände det en akut sak med huset som vi var så illa tvungna att ta itu med, vilket resulterat i att vi bor i en byggarbetsplats. Men förhoppningsvis ska väl snart det värsta vara över...
Sen har det hänt en del med mamma, vilket har skapat en hel del oro. Men det ser lite lite ljusare ut...

Idag har det snöat utan att blåsa= mysigt julväder
Vi hade igång julmusik och drack glögg och lagade mat tillsammans. Så julkänslan börjar så sakteliga att infinna sig. ÄNTLIGEN!!
Imorgon fyller pappa år, så vi har lite överraskningar på g. Sen, om vi hinner, tänkte jag baka pepparkakor med Dizen. Annars är där ju alltid söndag :-) 

Nu ska vi bara försöka njuta så här veckan innan jul :-D

Tjingeling!
    

Jag har fått privilegiet att bjuda er, mina läsare på en julklapp. Nämligen på Vinyla hem.

Där får ni 10% rabatt på en beställning just nu. Ange bara koden;

MELBLOGG10P


God Jul!

Tjingeling!

Livet är för kort för att gå och ångra saker man gjort eller aldrig gjorde. Jag tror att allt man gör har en mening, det är förutbestämt.
T.ex kan jag ibland undra vad som hänt om jag hade åkt utomlands och jobbat, som jag hade planerat. Men då kanske jag inte hade haft min underbare man och mina fina barn!

Men när det gäller materiella ting kan jag ångra mig ibland. Man är efterklok...
Som t.ex köket. Jag ångrar att vi inte tog utdragsskåp i köksön. Jag kan ångra vissa val vi gjort i huset, när vi köpt nytt eller renoverat.
Men hur skulle vi kunna veta? Det är ju första huset vi har!

Lätt att vara efterklok ;-)

Tjingeling!

Jag har haft många födelsedagar som jag har älskat! Så jag skulle kunna skriva massor i detta ämne. Men om jag ska välja en så har jag en särskild som jag kommer ihåg.
Det var min sjätte födelsedag. Jag hade precis kommit hem från campingsemester med min kusin och hennes familj. Så utbrast min pappa, eller mamma (kommer faktiskt inte riktigt ihåg);
-Vad är det för något???
Och pekade ut på gården. Jag kommer ihåg att jag kände en blandning av spänning och rädsla på samma gång. Direkt poppade hemska tankar upp i huvudet på mig, jag såg en jätteorm framför mig i min vildaste fantasi.
Till sist vågade jag titta ut och där stod min present.
En ljusgrå liten shetlandsponny med stora blå rosetter i manen!
Jag kunde knappt fatta att det var min present! Vi hade ju andra hästar, men de var lite för stora för mig för att kunna sköta själva. Denna ponnyn, Tösen, var lite mer lagom i storlek.

Det är en bra present för man lär sig att ta ansvar, att sköta något som man måste ta hand om hela tiden. Man kommer inte undan, men samtidigt får man all glädje också.
Jag älskade den hästen!

Tyvärr har jag ingen bild, men jag ska kolla om mamma och pappa har någon bild jag kan sno ;-)

Tjingeling! 
 

Nu ska vi hugga gran, nu ska vi hugga gran! Nu ska vi hugga oss en gra-a-a-a-aan! Så sjöng Sunes pappa, det gjorde jag med igår när jag, flickorna, morfar, morbror och moster och morbror och kusinerna åkte ut i skogen och högg gran. vi skulle sammanlagt ha 4 st granar. En till varje familj. Det tog lite tid, men vi fick tag i gran allihopa!
Mormor och morfar fick en riktig disneygran!
Jag sa det att jag och Ola, som har störst hus, köpte den minsta granen. Men det beror ju mycket på planlösningen på huset och vi kan inte riktigt ställa granen där vi vill ha den, för då hade vi haft en riktig disneygran vi med ;-)
Men det ska nog bli bra!

 
På väg ut bland granarna.




Leta, leta, leta...


Leeeetaaa...


Yes, jag hittade en. Här kommer en sneakpeek på min gran ;-)


Julgransförsäljarens utsikt, inte illa!


Där var en tänd brasa, glögg och pepparkakor i slutet av "skogen" som försäljaren bjöd på!


Novalie var ju givetvis också med! Här sitter hon i bärselen på min mage. Jag har tagit fotot själv uppifrån. Höll kameran i luften ;-)

Tjingeling!

Mina favoritminnen är ju tveklöst när mina barn föddes. Mina absoluta favoritmänniskor i hela världen ;-)
Eller inte när de föddes utan strax efter, när vi kommit hem.
Efter att man varit på sjukhuset (jag har varit jättesjuk båda gångerna) och ÄNTLIGEN kommit hem. Dels är man HEMMA och dels är man hemma med den nya lilla underbara personen man längtat efter att få träffa i nio månader. Det är en fantastisk känsla och en fantastiskt mysig tid!

Särskilt när Diza föddes kommer jag ihåg. Jag, eller vi, åkte hem på permission. Vi var mitt i en flytt när jag åkte in på sjukhuset så vi hade flyttkartonger ÖVERALLT.
Men när Ola kom och hämtade oss den dagen... Jag kommer ihåg allt.
Jag kommer ihåg känslan av att jag skulle få åka hem. Jag kommer ihåg hur det kändes att ta på henne overallen för första gången. Att sätta henne i bilstolen. Att sätta henne i bilen. Att åka med henne i bilen för första gången. Så då, första gången vi kom hem.

Jag blev så glad! Ola hade städat hela lägenheten! Han hade ställt undan flyttkartongerna så de inte var i hela lägenheten. Vi körde en sväng till mormor och morfar och där var mina syskon med. Morfar fick träffa Diza för första gången (de andra hade varit på sjukhuset och hälsat på).
Sen åkte vi hem och mös i soffan.
Sedan gick jag och Diza och vilade en stund i sängen medan Ola lagade mat.
När jag vaknade hade Ola gjort köttbullar, potatis, brunsås och grönsaker. Mat som jag hade längtat efter jättelänge. Han hade tänt ljus och hade musik igång i bakgrunden. 
Vi första riktiga familjemiddag! Ett riktigt mysigt minne!


Diza nyfödd

Tjingeling!
 

Min första kyss kan inte ha varit särskilt speciell. För då hade jag väl kommit ihåg den. Tror ni inte det?
Tråkigt men sant.

Tjingeling!

Återigen, en dag försenad med det här, men jag gör som sist. Två inlägg idag istället.

Jag har massor med drömmar. Jag är en drömmare ;-)
Min största dröm är ju ett långt och lyckligt liv, både för mig och mina nära och kära. Jag drömmer om att mamma blir frisk (orealistisk), jag drömmer om ett långt och lyckligt liv för mina barn (realistisk).
Jag drömmer om högsta vinsten på lotto (orealistisk) och om ett fantastiskt jobb (realistisk).

Jag vill ha ett jobb som jag tycker är fantastiskt roligt och samtidigt bra betalt. Att älska att gå till jobbet varje dag, men samtidigt så bra betalt att jag inte behöver jobba heltid. Jag drömmer om att jobba mindre (alltså deltid) så jag kan vara mer med mina barn! 

Jag drömmer om att vårt hus skulle vara färdigrenoverat. Vi älskar vårt hus, men det är alldeles för mycket att göra. Tänk om det hade varit färdigt! Det var roligt i början att renovera, men 5 år senare är det nästan bara ett stressmoment.
Jag drömmer om att resa.
Jag drömmer om att Ola får jobba med det han vill.
Jag drömmer om att nå min målvikt.

Jag har många fler drömmar. Så fort man har uppfyllt en så strävar man efter nya mål och får nya drömmar. Vad vore ett liv utan drömmar?

Tjingeling!