Ok, är nere på mina sista dagar på cambridge. Anledningen är att jag måste in med klänningen nästa vecka och få den upplagd och förhoppningsvis insydd (har faktiskt inte provat den så jag vet inte).
Kan säga att det går mer än trögt med vågen, kan ju bero på att jag har just DEN DÄR veckan oxå...
Pga av det så är jag vansinnigt hungrig och har superkort stubin.
Har i alla fall 4,5 kg kvar tills egentliga pausen. Den vikten som jag alltså skulle stanna på innan bröllopet och fortsätta med efter bröllopet. Låt oss säga, hypotetiskt för jag vet ej om jag hinner, att jag går ner de 4,5 kg innan bröllopet, då skulle jag vilja gå ner ca 5 kg till efter det. Men ärligt talat skulle jag bli superglad nu om jag gick ner dessa kilona ens.
Men jag har ju klarat alla delpauser som jag skulle klara, så jag borde vara stolt, men istället går jag och oroar mig för att inte hinna i tid.
Men nu när jag läser det, herregud, 4,5 kg kvar. Det är inte mycket, inte med tanke på vad jag har utstått detta året bantningsmässigt :-)
Jag ska ta mej fan klara det!!! Det är så nära nu. Jag vill vara vacker på mitt bröllop.
De flesta av mina byxor är förstora, men jag vägrar köpa nya förrän jag vet att jag klarat det. Och det ska jag bara göra *hahaha*

Idag var syrran och jag iväg och fixade underkläder. Jag köpte BH, trosa, strumpebandhållare och stay-ups. Jag har aldrig i mitt liv haft strumpebandshållare på mig, så det ska bli intressant.
Fy fan, vad det kostade. Men jag måste säga tjejen som hjälpte oss visste ju verkligen vad hon pratade om... Bättre hjälp har jag aldrig fått så det var värt varenda krona. Dessutom så gifter jag bara mig en gång :-)

Igår var det mors dag. Min 2½ åriga dotter firade mig helt på egen hand, utan hjälp från sin far. Min sambo är fanimej för sorglig, inte ett uns tid hade han lagt ner på mors dag till mig. Men lilla tjej hade gjort ett paket till mig helt på egen hand. Hon hade gjort ett halsband till mig och slagit in det, med hjälp av dagisfröken, som jag fick igår.
Stolt är hon oxå, varje gång vi kommer nånstans och hon ser halbandet så berättar hon att hon gjort det till mig.
Men så glad som jag VERKLIGEN är för halsbandet, så är det jag ska berätta nu ändå den bästa presenten jag kunnat få.
Jag låg och slappade på soffan på förmiddagen och Diza kröp upp till mig. Från ingenstans sa hon bara: Mamma, jag älskar dig. Sen la hon sig ner hos mig. Helt spontant, ingen hade sagt något, hon bara sa det hon kände just då.
Det var underbart. Jag bjuder på en bild på mitt lilla hjärta.
Puss gumman, jag älskar dig med!

De sakerna är det som står näst på tur på listan till bröllopet. Var hos en kompis till syrran igår, och hon ska nog fotografera oss på våran dag...
Tårta provsmakade vi förra veckan, ska antagligen prva fler, men den var grrrrrymt god. Och eventuellt kunde en gammal arbetskamrat till Ola (samma som ska fixa tårtan) även fixa bil från kyrkan till lokalen :-)
Nu börjar det röra på sig.
Om max två veckor ska jag in med klänningen och få den uppsydd. I juni ska jag in på provuppsättning av håret. Oh ja just det, eventuellt har vi även fått fixat make-up till mig...

Idag var en halv dag i skolan, så när jag kom hem så passade syrran och jag på att åka till skogen. Gick med stavarna i ca 55 min (med lite stopp eftersom syrrans tös cyklade med oss). Känns bra!
Ska nu åka och sola. Ska nämligen på bröllop på lördag och till detta evenemang har jag köpt en mörkbeige klänning som är jätteläcker. Men därför måste jag sola oxå, så man kan göra klänningen lite rättvisa.
För en stund sen ringde min kusins fru och sa att Diza ville följa med dem hem ock leka (tjejerna går på samma dagis). Det gick såklart bra för min del, men GUD vad stora de har blivit. Våra små tjejer :-)
Dessutom blev Diza bjuden för första gången idag på ett riktigt barnkalas. Det är på lördag, men troligtvis kan hon inte gå eftersom vi ska på bröllop och jag tror inte mormor och morfar är så roade av att sitta där när de inte känner någon. Men vi skulle höra med morbror J om han kunde offra sig...

Glöm inte lämna in deklarationen!!! :-)