Min älskade mamma lämnade oss den 17:e mars. Anledningen till att jag fick ta ett blogguppehåll var att mamma hade blivit drastiskt sämre och det var jobbigt att hålla fasaden uppe och samtidigt blogga som om livet var normalt.
Ville ju inte skriva en massa på bloggen om mamma när vi egentligen inte visste något. Men det enda som existerade i mitt huvud, förutom att vardagen skulle rulla på för barnen, var mamma.
Kan fortfarande inte fatta att jag aldrig mer kommer att träffa henne.
Nu är varje dag en kamp.


Denna bilden tog Diza på mormor i somras när vi satt och chillade i deras nybyggda växthus!

Jag vet att du nu är en ängel, tillsammans med moster och mormor (och alla andra som lämnat oss) och att du tittar till oss då och då. <3