Utmanad
Jag har blivit utmanad av Lotta!
Man ska skriva 8 saker om sig själv och sen skicka vidare till 8 andra.
* Jag är en nattuggla, kan sitta vaken hur länge som helst. But when morning comes...
* Jag har 2 underbara barn!
* Jag är fortfarande inte säker på vad jag vill bli när jag blir stor, inköpare, mäklare eller något åt ekonomi hållet.
* Min dröm är att flytta utomlands, åtminstone i ett par år.
* Jag har aldrig kört go-cart!
* Jag älskar godisnappar!
* Min familj skänker mig många skratt (särskilt Diza med hennes kommentarer och uttalanden) :-)
* Jag är en slarvmaja, men hittar ändå i röran ;-).
Jag utmanar alla som läser och har en blogg!
Man ska skriva 8 saker om sig själv och sen skicka vidare till 8 andra.
* Jag är en nattuggla, kan sitta vaken hur länge som helst. But when morning comes...
* Jag har 2 underbara barn!
* Jag är fortfarande inte säker på vad jag vill bli när jag blir stor, inköpare, mäklare eller något åt ekonomi hållet.
* Min dröm är att flytta utomlands, åtminstone i ett par år.
* Jag har aldrig kört go-cart!
* Jag älskar godisnappar!
* Min familj skänker mig många skratt (särskilt Diza med hennes kommentarer och uttalanden) :-)
* Jag är en slarvmaja, men hittar ändå i röran ;-).
Jag utmanar alla som läser och har en blogg!
Älskade mamma...
Min älskade mamma lämnade oss den 17:e mars. Anledningen till att jag fick ta ett blogguppehåll var att mamma hade blivit drastiskt sämre och det var jobbigt att hålla fasaden uppe och samtidigt blogga som om livet var normalt.
Ville ju inte skriva en massa på bloggen om mamma när vi egentligen inte visste något. Men det enda som existerade i mitt huvud, förutom att vardagen skulle rulla på för barnen, var mamma.
Kan fortfarande inte fatta att jag aldrig mer kommer att träffa henne.
Nu är varje dag en kamp.
Denna bilden tog Diza på mormor i somras när vi satt och chillade i deras nybyggda växthus!
Jag vet att du nu är en ängel, tillsammans med moster och mormor (och alla andra som lämnat oss) och att du tittar till oss då och då. <3
Ville ju inte skriva en massa på bloggen om mamma när vi egentligen inte visste något. Men det enda som existerade i mitt huvud, förutom att vardagen skulle rulla på för barnen, var mamma.
Kan fortfarande inte fatta att jag aldrig mer kommer att träffa henne.
Nu är varje dag en kamp.
Denna bilden tog Diza på mormor i somras när vi satt och chillade i deras nybyggda växthus!
Jag vet att du nu är en ängel, tillsammans med moster och mormor (och alla andra som lämnat oss) och att du tittar till oss då och då. <3