Inatt sov Diza hos mormor och morfar. Hon var jätteorolig igår när jag kom dit att jag skulle ta med henne hem. Men hon fick stanna. Men jag var förberedd på att hon skull ringa när det närma sig läggdags. Men icke. Telefonen var helt tyst...

Idag har jag inte fått tag i dem för de är på sjukhuset med mormor som får sin cellgiftsbehandling. Så det kan nog ta ett tag innan de hör av sig.

Det märks att min lilla tjej börjar bli min stora tjej, för ett par månader sedan hade hon nämligen ringt och velat åka hem när det var dags att gå och lägga sig...

Tjingeling!