Idag gick vår bil i sönder, inte kombin, den andra. Den Ola använder för att ta sig till jobb. I och med det så föll hela världen samman. Lite överdramatiskt kanske, men det är jobbigt. För det är inte bara att bilen gått sönder. Vi behöver två bilar för att ta oss till jobb resp. skola (och dagis såklart).
Våra mobiltelefoner har båda gått i sönder, har varit sönder länge. Vi ska aldrig mer köpa Sony Ericsson...
Jag har inte fått några papper från csn trots att det är en vecka sen de fick mina. Det ska tre fyra dagar...
Diza är fortfarande sjuk, hon vaknade med 39 graders feber imorse igen.
Vi känner oss lurade av vår bank... Det är allt jag vill säga om det.
Det ser inte ut som om jag kommer få nåt jobb efter utbildningen, för sammanlagt finns det tre lediga inköpsjobb i Skåne (jag har sökt alla). Vi är 30 pers bara i vår klass.
Sen sist men inte minst, sjukdomen...
Osv osv så här fortsätter det. Okej jag har gnällt färdigt nu, nästa inlägg ska vara gladare, jag lovar.