Idag när jag hämtade Diza på dagis så fanns det en flicka, vars mamma kom precis innan vi gick, som ville leka med Diza. Det tyckte jag var OK, fast vi kunde inte idag, och de kunde inte resten av veckan. Men vi kom överrens om att de skulle ringa när vi kommit hem från semestern. Diza blir så glad nä nån vill leka med henne. Jag kan inte fatta att min lilla flicka blivit så stor att hon vill leka med kompisar ;-)
Den andra flickan var lite större än Diza, men alla barnen på dagis tycker att Diza är rolig att leka med, hon är ju ganska "stor", lite lillgammal ;-) Men samtidigt väldig rolig. Jag var inte helt säker på vad flickan hette, så ja tog fram klassfotot så Diza kunde bekräfta vad hon hette. Sen gick vi igenom alla barnen i dagisklassen. Hon kunde allas namn utom en som hon inte kom ihåg, jag blev imponerad.

När Diza skulle gå och lägga sig idag så ville hon se en film , jag sa att det var OK och frågade vilken film hon ville se. Då tog hon upp Ett Päron Till Farsa Firar Jul (en film som Ola och jag brukar se varm nu på julen). Så frågade jag: Ska du verligen se den?
- Jaa, sa hon. Den är looolig...
Jaja, sa jag. Och tänkte hon ser väl en liten stund på den.
En halvtimme senare hör jag små trippande fotsteg på ovanvåningen. Hon tittade fram och sa: Nu har jag sovit...
Så fick jag förklara för henne att hon skulle sova hela natten, följde med henne upp och stannade tills hon somnat.

Ibland blir jag så förvånad över hur stor hon blivit. Jag menar här kommer hon med en vuxenfilm (förvisso en väldigt rolig, barnvänlig och julig med tomtar o dy.) på engelska, som hon inte förstår något av och tittar på den hela tiden utan att byta...
Hon är inte klok, mitt lilla troll :-) Jag är så glad att jag har henne. Hon tillför ljus och glädje till min för tillfället så dystra och sorgsna tillvaro.

 

Mammas lilla solstråle!