Här kommer tre inlägg på samma dag i detta temat, för i fredags somnade jag på soffan och igår fanns det inte tillräcklig med tid...

Förr i tiden var mina bästa vänner just det, vänner.
Nu förtiden är det faktiskt nästan enbart människor jag har blodsband till som jag anser vara mina bästa vänner.

Ola- har ju föstås inget blodsband till honom. Men han är min man. Jag kan berätta allt för honom och han för mig. Jag litar på honom och vet att han finns alltid där för mig. Vi har lika åsikter om mycket (som barnuppfostran) och kan diskutera lika mycket (som renovering). Han får mig att skratta och jag kan vara mig själv med honom.

Mina föräldrar- de känner mig utan och innan. De vet nästan alltid vad de ska säga för att muntra upp mig. De ställer alltid upp för oss barn och vi fösöker att göra detsamma tillbaks.

Syrran- hon känner också mig utan och innan. Vi brukar shoppa tillsammans och ha massor med skoj. Vi berättar allt för varandra.  

Kompis H- vi träffades för tre år sedan på utbidningen, så vi är båda utbildade inköpare. Vi delar en ambition att lyckas karriärsmässigt. Vi tycker lika om det mesta och har haft mycket skoj tillsammans.

Tjingeling!