Våra tankar till Norge!

Det är fruktansvärt och obehagligt och helt ofattbart! Förstår inte hur det kan hända! Särskilt inte i Norden överhuvudtaget och absolut inte i Norge i synnerhet! Vi tycks väl vara ganska obetydliga i det stora hela...

Mina tankar går till alla i Norge! Särskilt de som blivit påverkade av dessa otäcka dåd, både i Oslo och på ön Utöya!


RIP Ryan Dunn

En av jackass- profilerna har sorgligt nog gått ur tiden alldeles för tidigt. Ryan Dunn, AKA Random Hero, blev 34 år gammal bara elva dagar innan hans tragiska död.
Han kraschade sin Porsche inatt i en singelolycka, han for över vägräcket ut bland träden där bilen fattasde eld. Enligt polisen har hastigheten haft en avgörande faktor, när räddningspersonal kom fram till platsen var bilen övertänd av lågor. Det var Ryan som körde bilen, han hade även en passagerare med sig som ännu är oidentifierad.

Det var April Margera, skateboardlegenden och jackass- profilen Bam Margeras mamma, som bekräftade att det var Ryan som dött.
Ryan har medverkat i Bams "Unholy Union", "Viva La Bam" och Jackass tillsammans med Bam, och han var en av hans närmsta vänner, de hade kännt varandra långt innan Jackass-tiden.

Jackass började sändas på MTV år 2000 och slutade sändas 2002. Det gav upphov till flera spin offs, däribland Viva La Bam och Ryan Dunns egna Homewrecker.
Det ledde också till 4 Jackass filmer; Jackass- the movie, Jackass- Number Two, Jackass- 3D och Jackass 3,5 som kommer innehålla oanvänt material från filmningen av Jackass 3D.
Jackass var väldigt kritiserat p.g.a att många ungdomar kopierade stuntsen och några även dog, trots massiva varningar före, efter och till och med under programmet.
Men för många, en hel generation, är det en del av våra tonår. Barnsligt, idiotiskt och jävligt roligt. Legendariskt.


RIP Ryan Dunn, 11 juni 1977- 20 juni 2011.


 

Ett klipp med Ryan Dunn från filmen Jackass 3D.


Tillägg; Icke att förglömmas, ett av mina favortiband;



Flinar bara jag ser denna, synd om de som aldrig fick se orginalavsnitten på MTV back in the day.

JÄ#LA MORGON!

Usch jag är på riktigt dåligt humör. Hela morgonen har bara varit fel. Känner att jag skulle inte stigit upp överhuvudtaget idag!!!

Det började med att vi försov oss. Vilket resulterade i att både Diza och jag var 20 minuter sena till dagis resp. jobb. Delvis sen för att jag letade efter papperna som Ola ska ha med sig när han åker med Diza och får vaccinet idag. De var INTE där jag lagt dem och Ola svor på att han inte flyttat dem, så det måste vara vårt spöke då...

I.O.M att jag försov mig så glömde jag gå ut och starta bilen en stund innan vi skulle köra, så det var bara till att ställa sig och skrapa. Sätter mig i bilen och sätter igång AC:n. Men den strejkade. Ja, det är ju perfekt! Det är ju billigt att fixa en pajad AC, när bilen redan ska in på service!

Kommer (sent) till dagis och ser att Diza har tagit sina jympadojor istället för kängorna. På väg till jobb hamnar jag bakom ALLA söndagsbilister som finns i Skåne. Är inte det underligt? När man har som mest bråttom hamnar man bakom dem som ABSOLUT inte har det ;-)
Detta är absolut inte bra att vara på detta humöret när man kommer till jobb. Måste bli på bättre humör!

Återkommer!

Tjingeling!

Tråkiga besked

Mamma berättade att hon ska påbörja en ny behandling. Röntgen visade att skiten hade vuxit och blivit 20% större.
Som mamma sa; "Det är fortfarande vinst för den är inte så stor som den var innan första behandlingen."
Men jag hade en naggande känsla att det inte var bra att sluta med behandlingen. De skulle fortsatt efter uppehållet.
Nu ringer den jäkla väckarklockan igen, tillbaka till verkligheten.
Mamma, kämpa på!

Mallis är död

Vår älskade katt är död.
Hon blev påkörd av en bil. Det gör mig väldigt arg.
Visst vem som helst kan råka ut för det, men utanför vårt hus kör de som idioter rent ut sagt.
De kör alldeles för fort för att hinna se en katt.
De hade inte ens anständigheten att lägga henne vid sidan av vägen utan där låg hon kvar mitt i vägen, med sitt gula halsband...

Syrran hade sett henne. Jag fick väcka Ola så han fick gå ut och begrava henne innan Diza vaknade. Annars hade hon aldrig kommit över det.

Vi har en katt till, men jag kommer sakna Mallis.
RIP min älskade katt.

Jag blir vansinnig! Och börjar gråta...

För det är det enda jag kan göra känns det som...
Jag har alltid brunnit för dessa frågor och alltid kännt mig hjälplös. Än värre är det sen jag fick barn. Man kan relatera till det på ett helt annat sätt, ett upprörande sätt som bidrar till tårarna.
Hur kan man göra så?!
De är små, oskyldiga och försvarslösa! Hur kan man vara så feg, självisk, ryggradslös, äcklig, skitig, förnedrande, hjärtlös, kall, fruktansvärda förbannade skitstövlar och idioter!
Vi vuxna är allt de vet och känner till, vi är deras stöd när de växer, vi lär de rätt och fel, vi är deras trygghet, deras värme, deras kärlek och vägvisare. De ska kunna lita på oss fullt ut. Hur kan man vilja förstöra dem?!

Vissa människor ska bara inte få skaffa barn. Inte ha med dem att göra överhuvudtaget.
Om jag någonsin hade sett något sånt så hade jag tagit lagen i egna händer. Det bryr jag mig inte om. De skulle få smaka på sin egen medicin. Det är det enda sättet.
Sånt gör mig hämndlysten, och jag är ingen hämndlysten människa, i vanliga fall.
När mina egna föräldrar berättar om hur de hade det när de växte upp så mår jag illa. Ända in i benmärgen. Jag mår så illa att jag vill spy.
Men det är verklighet. Även idag.

Det är 30 år sedan lagen mot aga infördes. I år är procenten misshandlade barn, för första gången, lika hög som när lagen infördes på 1970 talet. Vad hände? Hur kunde vi bakåtpendla så långt?
Alltför många gånger har jag fått ont i magen och börjat gråta när jag läst om det i tidningen, på datorn eller sett det på nyheterna.
Jag tänker på min egen dotter och undrar, vad kan få en människa att göra dem illa? Hur är man funtad?
Det sitter många par barnlösa. Som kämpar och kämpar för att få barn, men kan inte själva. Så får missbrukare och barnmisshandlare barn, hur lätt som helst många gånger. Var är rättvisan?

Jag har kännt mig ensam i min kamp. Jag vet att jag inte är ensam, men jag har kännt det som att jag var den enda som kände så starkt för det att jag alltid börjar gråta när jag läser om det. Börjar gråta och blir förbannad, vansinnig!
Men så läste jag denna killens inlägg och alla kommentarerna. Och hur hjärtskärande hans inlägg än är, så fick det mig att må bättre. Det finns nämligen många fler än jag som känner precis lika starkt för det här som jag gör... 

Dumma dumma!!!

Åååhh!!! Nu har jag börjat titta på Privileged. Det var mycket mycket dumt gjort.
Otålig som jag är så var jag ju tvungen att kolla i förväg vad som händer. Bara för att få reda på att den blivit nerlagd efter bara en säsong!
Aaargh!!! Dumma dumma CW (tv-kanalen i USA) som bara startar upp óch lägger ner bra serier!!!
Inte nog med det, säsongsavslutningen var dessutom sådan att man väntade på uppföljning!!!
Dumma författare som inte kunde gardera bättre iom att de inte visste om de skulle få komma tillbaka eller inte!
Ååhh, jag som hade så höga förhoppningar för dessa sötisarna:


Megan och Will i Privileged

Självförtroendet sjönk i botten och ännu längre ner!

För en stund sedan ringde jag till Manpower för att höra mig för om ett jobb jag sökt.
Tjejen som jag sökt har varit väldigt svår att få tag i, jag har sökt henne i ett par dagar nu...

Jag presenterade mig och sa vilket jobb jag sökt. Hon kollade upp mig i databasen för att se så min ansökan kommit in osv.
Så sa hon bara; Ja, jag har inte ens börjat titta på de än... Jag ska ta tag i det nästa vecka...
Jag; Ja, okej!
Så snäste hon; Men det är VÄÄÄLDIGT många ansökningar som kommit in...


Ja, va fan tror hon, det är lågkonjunktur liksom...
Hon kunde lika gärna sagt du får inte jobbet, så kändes det i alla fall.
Detta var inte ens ett jobb jag utbildat mig till heller. Detta jobbet krävde typ gymnasiekompetens och lite erfarenhet, vilket jag har båda och mer därtill.
Det känns jäkligt roligt att ha utbildat sig till ett jobb, som dessutom fanns gott om platser inom fram tills typ sista terminen, i två år och sen inte ens få ett jobb man är överkvalificerad till!

Men jag borde inte vara förvånad. Det har alltid varit likadant för mig, varenda gång jag slutat en utbildning (snart 3 gånger). Jag kan skriva ett cv hur snabbt som helst för jag har alltid sökt jobb, när syrran ska söka jobb kommer hon alltid till mig för jag kan formulera ihop ett cv på kort tid.
Jag är en av de där 80-talisterna de snackar om på tv...
Jag har (på sin höjd) fått timvik, extra arbete, eller halvtids jobb. Halvtidsjobbet fick jag dessutom genom nån jag kände och det hade jag med två andra extra jobb hade jag fram tills ett år in i studierna.
Så ingen kan säga att jag är rädd för att jobba eller bara snackar, för jag kan fylla två A4 sidor med extrajobb eller timvik jag haft sen jag slutade gymnasiet... 

Tack så mycket Elisabeth på Manpower, du lyckades verkligen trycka ner mitt redan dåliga självförtroende!

Jag som hade en så bra dag, nu vill jag bara lägga mig i min säng och dra täcket över huvudet...
Nästa inlägg jag gör kommer vara mycket gladare, jag lovar ;-)

Tjingeling!

1 December

Jag försöker fortfarande ladda upp bilder från vår mysiga 1 advent igår. Men det funkar inte så det får vänta lite till.

Första December idag. Ingen bra dag alls. Faktum är att den är så illa att jag kommer minnas den resten av mitt liv. Vill inte säga mer eftersom jag egentligen inte vet nånting. Men just nu är det jobbigt. Men utgången på detta kan bli hur som helst.
Väntar på svar... 

Så trött

PÅ ATT DET INTE GÅR ATT LADDA UPP BILDER!!! *SUCK*

Bara oflyt och FETA böter!!!!!

Ok, den senaste tiden har bara vfarit späckad av oflyt och negativ energi... Kan börja med förra veckan; hade en tenta som gick sådär alltså. Kan vara godkänd men det kan lika gärna ha gått åt helvete. Samma dag kom jag hem och skulle flytta på laptopen, med något annat i den andra handen, och på nån konstig vänster så bara datorn gled ur handen på mig och *pang* ner i golvet. Den går att surfa på och sätta igång och sådär men den går inte att skriva på... Förvisso var det dags att skaffa en ny men vi hade ju tänkt vänta med det tills jag slutat skolan, det passar sig inte RIKTIGT nu...
Vill även tillägga att jag var extra "svag" i armarna eftsom jag åkt wakeboard på lördagen, som för övrigt var jäkligt rolig. 
Fick en del bilder av min kusin så jag ska berätta om det och visa nån bild i nästa inlägg.

Resten av veckan bestod av pluggande till nästa tenat som var idag. Ola jobbade över tre dagar...
I lördags skulle vi gå på Genarpsdagarna, vad händer jo det öser ner heeela lååånga dagen. Fast vi hade kul ändå!

Tentan idag gick inte ûberbra... Förhoppningsvis är jag godkänd men den som lever får se. Ja så är jag då på väg hem, Ola smsar mig och ber mig köpa med mig snus hem. Så jag kör in om Statoil, köper snus och en korv till mig själv.
Kör igen, telefonen ringer och jag svarar. Så jag kör bara på ren rutin, samma väg som jag kört tusentals gånger. Ingen bil kommer och jag kör, inget bälte hade jag heller, ingen bil kom så jag kör ut. Kommer 500 meter längre bort och ser att nån blinkar i nacken på mig. CIVILAREN!!! FAAAN...
- Kör efter oss...
- OK...
Du stannade inte vid stop-plikt och inget bälte. Varsågod 3250 kronor i böter!!! Vi har filmjat dig, vill du bestrida?
-Ehh, nää...

Vilken skitdag! Laptopen får nog vänta fast jag behöver en i skolan. Shit oxå...

Jaja, ska väl vara glad att de inte tog mitt körkort. Vissa straffar han med detsamma...   

Inget för äckelmagade...

Ok, mailade precis med en kompis som var ganska upprörd över en incident som inträffade igår. Och den ena berättelsen ledde till en annan, så jag ska leverera två sanna berättelser för er, som nog kommer göra att man ALDRIG vill äta på McDonalds eller Burger King igen.

Igår när min kompis (H) skulle köra hem, så körde hon inom McDonalds drive in. Hon fick sin beställning och allt var bra, tills hon skulle börja äta...
Ett stort TJOCKT hårstrå stack ut ur hamburgaren!!! H backade bilen och sa den här vill jag inte ha, i en bestämd tonart. Så gav de henne pengarna tillbaka och frågade de henne om hon ville ha en ny hamburgare, men H sa: Nä tack, jag har tappat aptiten.
De trodde det var ett djurhår!!! Då måste verkligen håret varit grovt...

Så sa jag: Du får äta på Burger King istället. Så sa H: Nä tack du, där har en kompis fått en larv i burgaren...
Då visar det sig att hennes kompis fått en levande larv i sin sallad på BK. Då har de inte sköljt salladen ordentligt. 
Enda skillnaden på dessa überäckliga historierna är att på BK fick hon välja om hon ville ha en ny whopper eller pengarna tillbaka.

Fy fasiken, jag kommer aldrig sätta min fot där igen. Och om jag nånsin kommer nära så ska jag påminna mig om dessa historierna.  Nä tack, jag betackar mig för dessa äckliga snabbmatskedjorna och gör mina egna hamburgare där hemma, då vet jag i allafall vad jag får!

Halsböld!!!???

Uärk!!! Det låter riktigt "gross"!!!
Jag har fruktansvärt ont i halsen, jag menar så pass ont att jag inte ens kan dricka vatten. Jag har svullnat upp på min högra sida på halsen oxå, så den ser nästan ut som frankensteins hals...
I natt vaknade jag av att jag knappt kunde svälja, och tro mig, min smärttröskel är vääääldigt hög (är det hög smärtröskel man har när man tål mycket?),  Dizas förlossning tog liksom 25 timmar och jag blev igångsatt, så man ser nästan sig själv som wonderwoman (hahaha, bara skoja)...
Men inatt, jag trodde nästan att jag skulle dö, så jag tog värktabletter, sen somna jag igen och när jag vaknade imorse kunde jag svälja igen, underbart förutom att jag inte kan äta och min mage börjar snart kalla på mat...

I allafall jag ringde sjukvårdsrådgivningen, och hon sa att jag skulle ringa jourläkarcentralen för hon tyckte det lät som en halsböld. Och då slog det mig, jag har haft det en gång innan. Det är säkert det igen, man får feber, svårt att svälja osv...
Så jag ringde jourläkarna för att boka tid, så sa de: "Vi har ovanligt många som ringer just nu var god försök senare..."
Är inte det lite skrattretande ändå?! Jaja, jag kan ju alltid vänta ut den, för sjuksköterskan på sjukvårdsrådgivningen sa att om det blir så pass att jag inte kan svälja så ska jag åka direkt till akuten. Jag kan se det framför mig, där kommer jag med min frankensteins-hals med salivet rinnande ur båda mungiporna... Det positiva är ju att jag gått ner några kilo eftersom jag inte kunnat äta på ett par dagar.
Ah, ja tror jag försöker ringa igen...

RSS 2.0
 House Of Linnea – Ett hus fullt av drömmar!