Såg dokumentären på SVT2, den handlade om de finska krigsbarnen som blev hitskickade under andra världskriget. Det är verkligen fruktansvärt vad de fick gå igenom, både barn och föräldrar. Man kn tycka det är hemskt ändå men inte förrän efter man fått egna barn kan man förstå hur fruktansvärt det måste ha varit för de stackars föräldrarna som skickade iväg sina barn, ovetandes om de skulle få det bra eller inte. 
Det sa de själva i dokumentären också. Jag hade aldrig i mitt livkunnat skicka iväg min lilla flicka, men man vet ju inte hur det var på den tiden, de måste ju verkligen varit desperata för att ta till något sådant.
En tant sa: "jag var ju bara tre år och två månader jag förstod inte vad som pågick..." Diza är också tre år och två månader.
När kriget tog slut krävde Finland tillbaka de 70 000 barn som kommit hit, de flesta hade rotat sig och mindes inget av Finland och det finska språket.  Sen fick många åka mellan Finland och Sverige i många år, men en del kunde om de finska föräldrarna gick med på det, bli adopterade av sina svenska föräldrar. Stackars bar som fått utstå så mycket.

Tankarna glider ju direkt till mormor, hon kom till Sverige från Finland 1943 om jag inte minns helt fel. Undrar om hon var krigsbarn? Tror mamma har sagt det en gång.
Barn mellan 0 och 14 år skickades hit. Mormor blev 15 år 1943, men hon fyllde ju år i December så då var hon ju 14 år. Sen när kriget var slut och barnen krävdes tillbaka av Finland, ja då var ju mormor stor nog att klara sig själv. 
Hmm, jag blev väldigt nyfiken nu, så nyfiken så jag ska åka hem till mor och far imorron och titta i mormors gamla fotoalbum. Tuan också, jag har ju frågat mamma om detta tidigare, jag får fråga henne vad hon vet en gång till. Men jag väntar nog tills på tisdag med att fråga mamma, hon har en jobbig och lång dag av tester framför sig imorron...