Natten till idag hade jag en fruktansvärd mardröm. Jag drömde att det var vår bröllopsdag och ingenting var i princip färdigt. Det var alltså självaste bröllopsdagen och jag hade inga blommor, ingen som kunde sminka mig, klänningen var inte upplagd, ingenting var bestämt med kyrkan i musikväg osv.
Besvikelsen var alltså total, jag var sååå deprimerad över att vår dag var fullständigt förstörd. Ändå gjorde vi allt för att försöka rädda den (förgjäves förvisso)...
Det var fruktansvärt. Jag tror det bottnar sig i att jag är lite uppstressad över det faktum att jag ligger efter i planeringen. Det är mycket som inte är klart som borde vara klart. Men det är bara för att jag har SÅ mycket att göra hela tiden. Jag skulle vilja minnas detta året som ett roligt år med planering och glädje, men än sålänge har denna bröllopsplaneringen bara inneburit stress, blod, svett och tårar.
Idag var vi ute och tittade på tärnklänningar, och i princip alla sa att det var försent för det tar tre-fyra månader att få  hem en beställd klänning. Sista stället vi var på gav oss lite hopp, och vi ska dit i veckan igen, men än är vi inte i hamn om man säger så...