Ikväll passade jag på att sticka iväg och träna lite, för första gången på jättelänge! Jag valde mellan att sticka ut och springa eller att sticka till gymmet, det blev gymmet. Av den enkla anledningen att jag kände att jag behövde höra musik för att få adrenalinet att pumpa och jag hittade inte laddaren till mp3-spelaren...
Jag önskar att jag hade bra kondition, men det kvittar egentligen hur mycket jag än försöker så blir aldrig min kondition särskilt bra. Därför är det ju inte sådär jätteroligt att springa heller. Så att springa utan musik när jag inte tränat på länge vore mördande.

Jag är överraskad av hur mycket jag orkade idag! Jag sprang, cyklade och lyfte vikter. Efteråt var jag helt utpumpad och det såg ut som jag hade tagit en dusch haha. Men när jag kom till morfar för att hämta Diza så kände jag ändå fortfarande hur adrenalinet pumpade. Riktigt gött!

Av träning frigörs ju endorfiner och av endorfiner sägs man bli piggare och lyckligare. Och det är det jag behöver just nu. Är i en liten svacka, saknar mamma otroligt mycket (går ju i perioder hur jobbigt det är, ibland är man helt förstörd men ibland är man mindre ledsen, även om saknade ju givetvis alltid finns där), är trött som bara den och har ont lite varstans i kroppen (tror jag har ett virus i kroppen med hes hals osv), så endorfiner hade suttit som en smäck just nu ;-)
Hoppas jag orkar lika mycket nästa gång, det är så mycket roligare att träna när man känner att man verkligen tagit ut sig helt!

Tjingeling!