Annorlunda vecka...
På onsdagkväll fick jag åka med i ambulans till sjukhuset, det var inte jag som var sjuk. Mer om det senare... Dessutom var pappa sjuk onsdag-tordsdag med.
Igår var Diza och Novalie sjuka igen (feber och kräk). Idag har de varit bättre men nu ikväll har Diza fått feber igen och klagar över ont i örat...
Hoppas det försvinner snart. Än sålänge har Syrrans tös (Tindra), jag och Ola klarat oss. Kanske är det så att vi har genen som gör att vi är immuna mot kräksjukan?? Toppen i så fall!
Idag har jag och syrrans töser varit på Elgiganten, IKEA, hos min farmor, Rusta och Toys R Us (som har megarea just nu). Alltså en fullspäckad dag! Ska berätta mer om vad jag köpt och mina projekt senare!
En JÄTTEROLIG nyhet är att min gamla barndomskamrat Sara äntligen fick sin efterlängtade lille pojke idag! Grattis mamma Sara (och moster Sandra och mormor såklart) och välkommen till världen lilla Colin! <3
Tjingeling!
Känner mig igen i det du skrever också. Den sista veckan var mamma så arg, nästan som man inte kände igen henne. Förstår henne, alla hennes planer och drömmar försvan och kände panik! När jag sov första natten av dom tre (tredje gick hon bort) så var hon jätte sur och sa "varför ska du sova här? Jag ska ju hem snart!" och det gör ont och jag blir så ledsen att hon aldrig fick det.
Hatar cancer, alla jälva sjukdomar. E så tomt utan mamma och saknar allt med henne, tom hennes tjat.
Förstår att du går igenom en tuft period och allt råd jag kan ge dig är att gråta och prata om allt du vill och va så ofta som möjligt hos henne.
Som jag skrev i min blogg så hoppas jag och önskar jag att dett under(är inte troende men man kan iaf önska) händer din mamma så att hon får va kvar i erat liv! Hopet ska man alltid ha kvar hur jälva mörkt det än är! Styrkekram
