Jag har tidigare berättat om Dizas tandläkarskräck. Den har varit så illa så de fick skicka oss till tandläkarspecialisten i Lund. Idag var det dags att åka tillbaka dit för att dra ut tanden som var inflammerad, den som orsakat så mycket problem!
Specialisterna sa att det var bara till att dra ut den. Den gick inte att rädda, dessutom är det mjölktänder så jag tror inte ens att de försöker.

Sist Diza var där med sin pappa så kom hon hem och berättade om allt. De hade en apa med stora tänder som Diza fick borsta tänderna på och leka tandläkare.
Ola berättade hur bra det hade gått, att hon öppnade munnen utan problem och att de fick räkna tänderna utan att hon blev ledsen.

Idag var vi tillbaka. Syrran följde med som stöd. Jag orkade inte vara med, jag har tagit i princip alla tandläkarbesök med henne, men denna gången talade de om hur viktigt det var att föräldrarna inte blev ledsna utan behöll lugnet osv.
Därför visste jag att det inte var lönt att jag försökte ens. Jag och Novalie satt i väntrummet och gick in efteråt, och satt med henne när hon skulle piggna till från den lugnande medicinen.
Det var tur att syrran följde med för Ola tyckte också att det var jobbigt, mer än han erkänner. Syrran såg på honom hur jobbigt han tyckte det var...

Efter tandläkaren så sa vi till Diza att vi skulle åka och handla sådana skor till henne som velat ha ett tag. Hon har velat ha ett par "klackaskor" och ett par stövlr som hennes kamrat har. Vi hittade inte sådana stövlar, men vi hittade ett annat par som var jättefina. Klackaskorna lovade jag henne för ett tag sedan när vi hittade dem i affären.
Vi tyckte att hon var väl värd skorna efter allt det hon gått igenom och nr hon varit så otroligt duktig!

Dessa skorna köpte vi;





















Stövlarna hittade jag ingen bild på, så jag får ta ett foto på dem imorgon.

Tjingeling!