Bitch Muchanon

Ja, var är han när man behöver honom??
När Ola och jag började dejta så var vi på stranden en gång med syrrans töser (för jag passade dem då). Då såg vi en tanta som viftade med armarna, osäkra på om hon bara hade trillat eller vad det handlade om, så sa jag till Ola lite osäkert;
- Asså, du får nog gå och hjälpa henne...
Ola, gav mig det ena barnet och skyndade sig bort mot tanteluntan. Sista biten skulle han kasta sig, för att få bättre fart (om ni förstår vad jag menar), varpå han skrapade hela magpartiet i botten.
Va fan, tänkte Ola, som ställde sig upp. Då visar det sig att vattnet var inte ens midjehögt.
Så han ställde sig upp, tog tantan om armarna och reste henne upp och ledde henne in på stranden igen, där hennes väninna väntade. Ola sa att de suttit oc druckit där på stranden...
Det är en liten komisk historia som etsat sig fast i minnet och sedan dess har Ola kallats Bitch Muchanon (från Baywatch) ;-)

Anledningen till att jag behövde honom idag var för att vi varit hos mina föräldrar och badat hela dagen (jag, syrran och ungarna). Diza är väldigt pålitlig vid poolen, hon har stor respekt för vatten. Men givetvis håller jag koll på henne hela tiden när hon är vid poolen. Men idag lekte hon och Tindra vid poolen, de kastade badbollen till varandra. Jag hade bara gått in för att hämta min dricka och telefonen. Jag var på väg ut igen med min flaska och telefonen i örat när jag hör Tindra skrika efter mig, hysteriskt.
Jag slängde allt jag hade i händerna och sprang allt jag kunde ut till poolen. Där ser jag min lilla tjej kämpa för livet. Munnen under vattenytan och näsan i vattenhöjd, skräcken i hennes ögon kommer att sitta fast i mitt minne för resten av livet... 
Hon sparkade vatten med alla krafter hon hade. Det var den värsta synen i mitt liv.
Hon var ganska nära kanten så jag kunde bara dra upp henne. Jag kände mig fruktansvärd, lättad och livrädd på en och samma gång.

Det måste ha blivit någon miss i kommunikationen mellan oss vuxna eftersom bara Diza och Tindra var där. Det är ju givetvis sånt som kan hända, men fy fan rent ut sagt.
Diza måste ha glömt av sig mitt i leken, när hon skulle ta bollen. Vet inte om hon glömt sig och hoppat i poolen efter bollen (hon har alltid armpuffar på sig) eller om hon sträckt sig efter den...
Sedan dess har jag knappt kunnat gå pga foglossningen, givetvis inget man tänker på i den situationen, men nu gör det vansinnigt ont och bara ytterligare en påminnelse om vad som hände idag.

Som tur var så hoppade hon i och badade med morfar sen igen.

Kommentarer
Postat av: Sandra Cliffmark

Fyy så rädd du måste blivit... så skönt att hon vågade sig i igen bara..annars kan det ju sätta sig.

2010-07-11 @ 10:12:12
Postat av: Linda

Usch, kan tänka mig att det var sjukt jobbigt. Skönt att hon vågade ge sig på att bada igen. =)

2010-07-11 @ 19:17:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
 House Of Linnea – Ett hus fullt av drömmar!