Diza är 5 år gammal. Jag vet inte när barn slutar att tro på tomten, antar att det är väldigt olika för olika barn. Vi har ju ett barn som är väldigt förståndigt och klipskt och hon ställer frågor, funderar en hel massa, räknar ut saker och grubblar en hel del. Sen hör hon en hel del från hennes äldre kusiner...
Jag vill inte förstöra illusionen för henne, jag vill att hon själv ska komma på att tomten inte finns. Men JAG vill inte förstöra magin för henne.

Hon har dock nu börjat ställa en massa frågor. Allt ifrån döden till om vi ska bo kvar i vårt hus (!!!) till om tomten finns på riktigt...
Innan i bilen hade tydligen Diza och Ola diskuterat jultomten. Diza sa att jultomten inte finns, för vår jutomte hade en mask på sig. Ola fick försöka säga att det berodde på en massa saker, men det handlade om att han inte ville visa sitt ansikte.
Hon nöjde sig med detta svaret och berättade för mig, när de kom hem, varför tomten hade mask på sig.

För sent kom vi att tänka på att vi kanske skulle ha hyrt eller bett någon annan vara jultomte i år, eftersom barnen börjar bli stora. Men nu kommer vi definitivt att tänka på det nästa år. Då får vi nog hyra in en tomte.
Nästa jul är ju förstås Novalie och Tino större också och då får vi även ha tomte för deras skull och kanske är Diza rentav för stor för att tro på tomten. Men tomte får vi nog ha ändå. Det är ju tradition :-)

Vad är era barns tankar kring detta ämne? Tror de på tomten? Eller när slutade de att tro? Hur hanterade ni som föräldrar detta?

Tjingeling!