Dag 17- Mitt favoritminne

Mina favoritminnen är ju tveklöst när mina barn föddes. Mina absoluta favoritmänniskor i hela världen ;-)
Eller inte när de föddes utan strax efter, när vi kommit hem.
Efter att man varit på sjukhuset (jag har varit jättesjuk båda gångerna) och ÄNTLIGEN kommit hem. Dels är man HEMMA och dels är man hemma med den nya lilla underbara personen man längtat efter att få träffa i nio månader. Det är en fantastisk känsla och en fantastiskt mysig tid!

Särskilt när Diza föddes kommer jag ihåg. Jag, eller vi, åkte hem på permission. Vi var mitt i en flytt när jag åkte in på sjukhuset så vi hade flyttkartonger ÖVERALLT.
Men när Ola kom och hämtade oss den dagen... Jag kommer ihåg allt.
Jag kommer ihåg känslan av att jag skulle få åka hem. Jag kommer ihåg hur det kändes att ta på henne overallen för första gången. Att sätta henne i bilstolen. Att sätta henne i bilen. Att åka med henne i bilen för första gången. Så då, första gången vi kom hem.

Jag blev så glad! Ola hade städat hela lägenheten! Han hade ställt undan flyttkartongerna så de inte var i hela lägenheten. Vi körde en sväng till mormor och morfar och där var mina syskon med. Morfar fick träffa Diza för första gången (de andra hade varit på sjukhuset och hälsat på).
Sen åkte vi hem och mös i soffan.
Sedan gick jag och Diza och vilade en stund i sängen medan Ola lagade mat.
När jag vaknade hade Ola gjort köttbullar, potatis, brunsås och grönsaker. Mat som jag hade längtat efter jättelänge. Han hade tänt ljus och hade musik igång i bakgrunden. 
Vi första riktiga familjemiddag! Ett riktigt mysigt minne!


Diza nyfödd

Tjingeling!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
 House Of Linnea – Ett hus fullt av drömmar!