Idag var Diza nog riktigt trött.
När jag sulle köra hem pratade jag med henne i telefon. Hon ville ha pannkakor till middag idag. Men det ville inte vi. Då började Diza gråta.
Efter en stunds pratande bestämde vi oss för att vi inte orkade laga mat idag, så vi skulle beställa pizza. Försökte berätta detta för Diza, men innan jag hann prata färdigt (för att säga att hon skulle få pannkakor) så började hjärtat att gråta igen...
När jag kom hem kom hon springandes och slägde sig runt halsen på mig. Det har varit gråt och skratt om vartannat idag. Hon måste varit riktigt trött idag.

Nu har hon böjat med att gå iväg och gråta för sig själv. Det är något nytt. Oftast räcker det med att kalla på henne, men ibland får vi gå och hämta henne. Lilla hjärtat som börjar bli så stor.
Vi brukar kalla henne vår lilla dramaqueen (med glimten i ögat).


Man kan inte alltid vara go o gla'


Ni tror säkert att jag säger åt henne att posa så här, men faktum är att hon gör det helt på egen hand. Det har hon gjort sen hon var liten (om hon känner fotografen, annars är hon väldigt blyg...)

Tjingeling!