Då var vi hemma från doktorn igen. Diza har ju varit sjuk väldigt länge, av och till sen i början på hösten. Men de är ju så ovilliga att ge en en tid hos familjeläkaren för alla receptionister tror att man är hypokondriker...
Vilket i sin tur har lett till att Ola och jag går aldrig dit, vilket vi båda skulle behöva... Men när det gäller Diza så är jag obeveklig. Hon är inget "gnälligt" barn, om man får uttrycka sig så, utan hon är bara ledsen/hängig när det verkligen är något. Men det är ganska otroligt att man måste vara barsk och bestämd för att få bokat en tid överhuvudtaget. Jaja, i alla fall, vår familjeläkare är fantastiskt bra. Men Diza tycker absolut inte om att gå till doktorn.Vi tror att det ha att göra med att hon blev stucken och undersökt så mycket när hon var bebis. og ju ett tag innan de listade ut vad som var fel innan hennes operation, när hon var liten.
Men nu har vi hur som helst tagit några prover, förhoppningsvis är det inget, men om det är något så upptäcks det förhoppningsvis nu. Hon var SÅ olycklig när det tog blodprover på henne. Det var så att mammahjärtat började blöda...
Jag är så känslig när hon inte mår bra. Men nu är allt bra igen, vi har ätit frukost och ligger på soffan och tittar på barnkanalen.


En något upprörd och trött Diza, slappar på soffan.