Nu är det Dizas tur att vara sjuk. Imorse när Ola skulle gå och väcka henne för att vi skulle köra Ola till jobb så kallade han på mig och sa att hon var varm. Först tänkte jag att det var för att hon sov, för hon blir varm som en kakelugn...
Men när jag kom dit så kände jag skillnaden. Hon var kokhet. 39,7 grader hade hon.
Hon hade legat och gnytt när vi gick och la oss men vi trodde bara att det var en vanlig dröm för hon brukar vakna och komma till oss när hon är sjuk. Men inte denna gång...
Sa till Ola att hålla koll på henne, i och med att hon brukar vakna men inte gjort det denna gång, så ville jag att han var extra uppmärksam.
Innan jag gick till jobb så hade febern stigit ytterligare lite till, vi hade såklart ingen alvedon hemma, så vi fick ringa mina föräldrar som turligt nog hade. Ola fick väcka henne och det hade gått ganska smärtfritt att få i henne alvedonen.
När jag ringde i förmiddags så hade febern gått ner, men hon lät ynklig i telefonen det lilla livet :-)

Tjingeling!