Ok, vi visste ju att denna dagen skulle komma, men man undviker att tänka på det så länge det bara är möjligt. Idag var sista dagen, imorgon åker vi hem *snyft*
Det är närmre 20 år sen vi började åka hit upp och än idag känner jag likadant när det r dags att åka hem. De känslorna är ångest, deppighet och ledsamhet. Det hjälper inte att det är julafton på onsdag, denna julen känns inte särskilt julig i alla fall, känslan vill bara inte infinna sig, och jag som ÄLSKAR julen annars. Detta beror säkert på de tråkiga nyheterna som ligger som ett stort, tjockt grått moln över oss hela tiden.

Men vi kan ju i alla fall glädja oss åt att veckan avslutades med riktigt fina åk, snö i stora lass och stooora snöflingor hela långa dagen. Dessutom har det varit i princip vindstilla, det är inte mycket det blåst uppe på toppen.
Tänkte slutligen ge er lite infina bilder på när DIza kastat sig i backarna idag. Är så imponerad av den tösen, hon har lärt sig detta jättesnabbt och verkar nästan orädd när hon åker. Hon kan redan styra skidorna och allt. 
Ska bli kul att se henne nästa år (om vi kommer iväg då alltså).



Moffi och Diza busar...


"Nä, nu får vi göra oss redo..."


Diza och mamma på väg till backen. Utanför vår stuga, ser ni så mycket snö det kommit?


Pappa och Diza i full fart


Pappa och Diza i liften, som hon klarar så bra!


Diza åker själv, överlycklig!!! Med napp i mun, något ostadig...


På egna ben igen :-) Men stadigare denna gången.


Ola i liften


Diza lägger sig och vilar precis som pappa...


Och sista åket...
Är det någon som missat att jag är extremt stolt *hihi*


Och en till bild på Pulka-VM backen, för att få med skylten...

Nä, nu får jag väl gå och slänga mig, ska ju köra rätt långt imorgon *snyft*